Friktionen mellan att leva och ”leva”
är hårfin
Som när jag förvånat lyfte på hatten inför mig själv
Då jag upptäckte att jag hade en helt annan dröm,
vilja och mål, än den nyss påhittade.
Jag vände mig förvånat om,
Som om någon ändrade mitt inre,
Radikalt
Och bad mig byta åsikt
Bara så där
Vem kan ha sådan makt?
Om inte det är jag själv,
Ja, du vet
Jag som såg på när jag
Lyfte på hatten och
Tackade för besöket.
Men som sen var borta,
Kanske integrerad bitvis
I mig.
Förhoppningsvis.
Jag längtar till nästa möte.

Av My

Att hitta det där målet som bubblar och pyr under ytan, det som varje cell går igång på. Det som räcker ända fram.

Bilden är från en poesiperformance under Noranatt i Nora kyrka 2008. Förbered er för även performance i år den 7 mars, nu i stationshuset i Nora.