Den 29 april - Dansens dag

tillägnas våra underbara fantastiska kropp och dess möjlighet till rörelse

Är själv hemma från en fin resa till Ungern. Vackra vyer och fina möten, kroppen har också fått sitt med massvis av rörelse i form av promenader och även simning i de vackra badhusen i Budapest. Även kultur i form av en otrolig Opera; Tosca i gamla Operahuset, Budapest.

Vilken resurs vi bär med oss varje dag; vår kropp!! 

Idag är sista dagen på min utställning på Diakonicentrum i Örebro, öppet från 12.00 - 16.00 

nästa utställning sker i Nora på Silkes café hela Juli månad.

Nästa poesi sker vid Forsens dag den 28 maj i Lindesberg...

varmt välkommen är du ..

önskar dig en fantastisk dag med din kropp idag!

Bilderna är från olika föreställningar/projekt.

Jag dansar staccato .. 

Dag 1

Dag ett på min resa till/med eget företag. 

Har klurat mycket på patientförsäkringar, skatteverket och dylikt... 

Regler, lagar och förordningar. Jättekul, tufft och spännande... 

"The reason you want every single thing that you want, is because you think you will feel really good when you get there. But, if you don't feel really good on your way to there, you can't get there. 

You have to be satisfied with what-is while you're reaching for more." ~ Abraham

En vän på facebook reagerade och konstaterade vilken konstrast det är mellan min konst och sjukgymnastik. Kan kanske tyckas så men för mig så innebär det att
frigöra dansen/rörelsen, hitta flödet i våra kroppar och i livet, släppa på spänningar.

 Kropp och huvud är ett så om jag har mycket spänningar i exempelvis nacke, hals så blockeras syre upp till huvudet och vi tänker inte lika klart som om vi skulle ha fri syretillförsel. Vår kropp är det enda vi har, vårt verktyg här i världen för att manifestera det vi vill, känner och tänker. Det är via min kropp som jag ger poesi, dans och målning.. och med min sjukgymnastik kan jag hjälpa människor bli av med blockeringar, våga mer alltså... ge kraft. 

I starka vardagspiruetter

fötter som bär mig oavsett

liv

en kropp som älskar rörelse

en kropp som minns allt

liv

en hjärna som följer mig vad jag än tänker

i idéskapande, i tanken vilande meditationsro,

i oro, glädje och livs

val

När jag vågar bli ett med mig själv

släppa kontrollen över vem och hur jag skall vara

blir jag samtidigt ett med förlåtelsen

tacksamheten inför livet

och gåvan att vara

liv

Av My

Drypande av hav
Lortig av jord
Tänder jag elden
På mina förväntningar
kysser kadaver
Tills det växer upp nytt
Liv och jag kan andas av mig själv
Och älska vad än som kommer upp
Älska alla känslor
I ett hav av ödmjukhet
jublar ut vad mitt hjärta längtar efter
Ta en risk och existera
Byt ut de droger och paradigm som stänger inne.
Idag
Fröjdas
Rakryggad

Av My

Idag fick jag återigen påminnelse hur långt vi har kommit inom vården, att vi är långt ifrån att förstå kroppen och hjärnans sammankoppling och att ta det som självklart.

Nu när jag blickar tillbaka genom min anorexitid ser jag hur kroppen har visat mig vägen. Då visade kroppen mig att det var någonting som inte stämde, någonting som jag borde titta lite närmare på. Men jag hörde inte, inte då. Jag bara hatade min kropp över allt annat, kanske för att den visade mig någonting jag inte orkade lyssna på, någonting jag inte orkade känna. Jag kan se det i vårt samhälle där vi människor får mer och mer stressrelaterade kroppssymtom. Kroppen vill tala om någonting för oss när vi har ont. Vi behöver mer tid att kunna lyssna på våra kroppar och förstå vad vi behöver. Kroppens visdom är bra mycket starkare än vårt intellekt.

Bilden är ritad av mig på en krokilektion i Örebro med en helt underbar lärare och konstnär Jossi Ahlström.

Någon i mitt inre

tar tag i mitt hjärta,

hejdar min andning,

Ger mig sekunder av liv

Av My

Varför inte alla hjärtans dag i dag?