O gruva skydda mig
Låt mig komma upp hel
Så att jag kan föda mina barn
Ännu en dag

Jag arbetade i gruvan mestadels. Jag var ingen grann syn att se på,
inga silikonbröst eller botoxläppar. Men barn blev det, stängde in
dem stundtals för att kunna arbeta tills skolan kom till trakten. Då
blev mitt sinne lugnare. Jag älskar mitt berg. Jag hatar mitt berg.
Du, mina barns föda....

Ur en gruvhjons klagan av My Rådmark


Spännande med den här dikten som jag ger smakprov på här, är att i Klacka Lerberg "Över konungastollen" där jag bland annat berättade den satt två generationer kvinnor; min mamma och min mormor i publiken. De pratade dagen innan om mormors mammas vedermödor som kvinna. Kvinnans historia är en historia värt att se och berätta om. Här som en gruvhjons klagan. Det är också ytterst intressant att läsa om gruvkvinnans historia, för det var här förändringen i lön började smyga på och en av anledningarna som beskrivs i efterforskningarna är att när kvinnan förbjöds arbeta i gruvan blev det helt plötsligt brist på arbetare som kunde gruvan, så det blev arbetstagarnas makt som drev lönen uppåt. Samtidigt kom kvinnorna över jord och här blev det fler människor per arbete, vilket medförde mindre lön. Här sker något mycket intressant ...