Jag vilar mitt hjärta

mot trädets visdom

Jag ger min glädje

till vår rytmiska magiska sång

Jag fäster min syn

på örnens vinge högt

över Sibiriens läckra viddhet

Jag trampar rytmen

till första och sista steget till extas

Jag fäster min manifestation

på stenens självklarhet

lägger min längtan

i min högsta potential

färgar skönheten

på kristallen i min förankring

Jag syr in min tacksamhet

på min heder

av att vara människa

En människa som förstår mig själv

vågar se

vågar leva

i det lilla

för förståelse av det stora.

Njuter av dig

min vilda honung.

Av My

Såg igår en värld så främmande och ändå så gediget nära mitt hjärta, en värld full av tro och tillit på vår egen storhet och samtidigt en värld full av förståelse för vår egen litenhet. Pygmeerna lever som fåglar, nomader, de har dansen och rörelsen därav enligt forskare har de överlevt.

Drömde i natt om att jag tejpade på vingar på en fjäril. Så lätt att försöka styra fjärilens naturliga gåva, rörelse. Så lätt att försöka styra sin egen gåva till något lätthanterligt, men i vilket gåvan dör. Var varsam över våra gåvor, detta budskap gav min dröm i natt.