Ett litet fågelbo i Pershyttan .. påminner mig om min diktsamling. Den har ju fått stå vid sidan om och se på medan jag kreativt kärleksfullt har följt min lille son till världen och även fått ta hand om alla känslor som därmed kom i mig. Trodde verkligen inte att min diktsamling skulle få vingar .. men nu igår .. kom energin och glädjen tillbaka att faktiskt sjösätta den här diktsamlingen.
Som en liten fågels ägg .. tror det inte kommer någonting .. ruvar och ruvar och ruvar .. tills en dag .. börjar det spricka upp och ut kommer en liten fågelunge ..
Nu är det dags för mitt poetiska barn att få vingar och flyga ur sitt bo ...
***
